|
PROBLEMET
Det har alltid funnits ett kurdiskt problem även om det inte existerat en kurdisk stat.
Jag hade länge känt ett starkt intresse för kurdens politiska problem och vardagsliv, innan jag vågade göra ett försök att på detta vis ge en liten inblick i hans liv, såsom jag upplevt det.
Det har inneburit en hel del svårigheter att genomföra detta arbete, då regeringarna i Iran, Irak och särskilt Turkiet visat sig allt annat än välvilligt inställda till mitt kurdintresse. Det kurdiska problemet ska ju, efter deras åsikt, inte få existera. Man ska slå dövörat till för kurdernas begäran om ett oberoende Kurdistan, och pressen ska inte få nämna något om vad som tilldrar sig i öst, där utländska medborgare är portförbjudna, och där de inhemska står under ständig polisbevakning.
Det är fara för att det kurdiska problemet har försummats i Mellersta östern.
En tystnadens mur omhöljer allt som rör kurderna. Alla har bemött mig med misstänksamhet under mitt sökande efter material om dessa gamla indoeuropeiska nomader. De flesta människor jag kommit i kontakt med i storstäderna har varit tystlåtna, många har visat sig aggressiva, andra har varnat för faran att ge sig in på detta ytterst känsliga område.
Jag kan inte säga om kurderna eller turkarna orsakat mig de största bekymren under detta arbete, vars resultat naturligtvis inte är fullständigt.
Under arbetet har jag stött på många av de olikheter i karaktären, som kurderna uppvisar. Det har varit svårt att finna den gemensamme nämnaren för kurden, då han alltid är mycket beroende av sin hövding. Och dessa hövdingar kan sannerligen vara de mest skilda personligheter...
Kurderna bebor flera olika länder, och de har naturligtvis till en viss del närmat sig sina grannar. Men kurden har dock lyckats bevara bergsmannens hårda karaktär och bestämda fordran på ett fritt Kurdistan. Många kurder har i hemlighet vigt sitt liv åt den kurdiska frihetsrörelsen. Här har landgränserna ingen betydelse. Det är de höga bergen och de leende dalarna, som talar om för kurden var hans betesmarker börjar och slutar. Här lever kurden inom olika länder, men i ett landskap, vars bergiga karaktär är densamma överallt.
Det finns skilda uppgifter om kurdernas antal. Kurderna själva gav 1959 en uppgift om att Turkiet skulle ha 6 miljoner kurder, Iran 4 miljoner, Irak 1 800 000, Syrien 400 000 och Sovjetunionen 150 000 kurder.
Den amerikanska tidskriften Newsweek gav samma år följande siffror:
Turkiet - 4,5 milj.
Iran - 2,5 „
Irak - 1,5 „
Syrien - 400 000
För att inte komma fram till överdrivna siffror, låt oss beräkna de turkiska kurdernas antal till 3,5 miljoner och de syriska till en kvarts miljon samt tillägga hundratusen kurder, som lever i Sovjetunionen.
Det som vi i dag kallar för Kurdistan, kurdernas land, benämndes fram till 1100-talet Djibal el-Djezireh eller Diyarbakir.
På och kring bergsknuten Ararat, vid Tigris’ och Eufrats källor, har sedan sekler tillbaks ett vilt och okänt folkslags stammar sökt skydd. Dessa kurder har alltid varit omringade av andra raser, andra nationaliteter och andra religioner, men har alltid bevarat stoltheten över att vara kurder, stoltheten över sin släkt, sitt blodiga förflutna och sitt ”framtida oberoende fosterland”.
Det är denna kamp för friheten, som sammanbinder kurderna sinsemellan, ty hos det kurdiska folket finner man annars mycket skilda levnadsvanor, delvis beroende på de många religiösa sekterna inom den kurdiska befolkningen. Det religiösa livet präglas av en stark mysticism. Bland kurderna finns många anhängare av t. ex. ”yezidi” (djävulsdyrkarna) och ”Ahl-e Hakk” (sanningssökarna).
I de klippiga, okända bergen lever kurden efter stammens stränga lagar. Där är han beredd att offra sitt liv för stammens bästa, där är han beredd att hålla sitt ord för stammens ära. Kurdens ord är att lita på. Har han givit ett löfte att föra en främling oskadd över bergen, kan man med förtroende överlämna sig i hans vård. Man kommer oskadd fram till målet. Men man bör vara på sin vakt för kurden nästa dag, när inget löfte längre binder honom. Det kan hända att han då plundrar och dödar samme främling, för vilken han dagen innan satte sitt eget liv på spel.
Kurdens karaktär kan tyckas egendomlig. Det har varit intressant att studera den, inte bara genom personliga kontakter utan också genom den kurdiska folkloren, som avslöjar kurdens själ. Den skrivna litteraturen är tyvärr mindre utvecklad.
Den kurdiska miljön erbjuder ett vitt utbrett studiefält vad beträffar historia, etnografi, arkeologi, etnologi etc. Studiet av kurderna och deras liv har försummats, huvudsakligen på grund av politiska orsaker, men även på grund av de risker det alltid inneburit att tränga sig på kurden i hans privatliv.
Skulle det en dag bli Kurdistan givet att leva ett lugnt och normalt liv, så skulle säkert vetenskapen genast draga fördel därav.
Överst: Kvinnlig siesta
i kurdby vid Nusaybin.
Nederst: Kurd frän
Diyarbakir.
Kung Zohhaks sjukdom
”Den grymme härskaren Zohhak, som efterträdde Djemschid på pisidiernas tron blev den femte konungen över denna persiska mytologiska dynasti. Zohhak led av en underlig sjukdom, som de medicinskt kunnige inte såg sig i stånd att bota. Konungen hade stora otäcka sår i form av ormar på sina skuldror och sitt bröst. Det var slutligen Satan, som föreslog den store regenten att dagligen bestryka sitt bröst med två färska människohjärnor. Denna behandling skulle lindra konungens smärtor, och två unga män utsågs därför dagligen till att dödas.
Det var nu en man av känslig natur som hade hand om de dagliga avrättningarna. Hans samvete bjöd honom att byta ut åtminstone en av de unga männen mot ett får.
Den grymme Zohhak smorde således varje morgon sitt såriga bröst med en människohjärna och en fårhjärna. Och samtidigt flydde i soluppgången en yngling hastigt uppför bergen, över gränsen till ett klippigt och svåråtkomligt område, där med tiden ett betydande antal bergsflyktingar samlades och levde vidare.
Dessa människor utgjorde kurdernas ursprung ...”
Så förtäljer oss Sheref-Nameh, det historiska kurdiska verk som 1596 skrevs på persiska av Sheref Khan Bitlisi. Och så har även flera kurder i dag velat förklara sitt ursprung.
Vilken förklaring är väl enklare att anta än den som en äkta kurd själv gett i ett så långlivat litterärt verk som Sheref-Nameh?
I kurdernas folksagor finns för övrigt inga detaljer om deras första historia.
Kurdernas ursprung har hitintills ej med säkerhet fastställts. Det ...
|
